• image four
  • image three
  • image two
  • image one


Gig: Säsongspremiär och nystart för SNACK!


SNACK i Hässleholm hade säsongspremiär och en riktig nystart i nya lokaler.
Restaurang Farozon hade flyttat närmare centrum och fått det riktigt snyggt.

Jag var egentligen inte inbokad men efter ett sent avhopp från en annan komiker och en efterlysning på SNACKs Facebookgrupp efter en ersättare så anmälde jag mitt intresse.

Det senaste dagarna har jag fått lite nya tankar att ta upp scen och satte ihop det tillsammans med en del som jag bara tagit upp vid något enstaka tillfälle. Och med en beprövad inledning så borde det kunna bli bra.

Det var nästan så att lokalen var tänkt för standup. Logen var en platå en trappa upp, med utsikt över alla restauranggäster nedanför. Scenen fanns en trappa ner i källaren så det fanns gott om tid för SNACK:arna att ställa i ordning och ordna detaljerna innan publiiken släpptes in.

Lågt tak och ganska stora ytor så man kunde stå för sig själv i väntan på sin tur. Trots detta fanns det plats för ett 100-tal gäster. Jag tror inte det blev riktigt så många, men någonstans kring 70-80 personer var det nog som hade sökt sig till SNACK denna säsongspremiär.

Pierre Mathisson var konferencier och startade upp det hela till tonerna av Live is life, den gamla österrikiska dängan med gruppen... Fundera på den ett tag så berättar jag vidare om kvällen så länge.

Lars Taps var förste man upp och hade en skön närvaro. Kul att se hur publiken blev lite som ett instrument för honom. Det var inte publiksnack, inte uppradande av skämt, det var liksom mittemellan. Väldigt bra!

Björn Johansson hade jag inte sett på scen på ett bra tag så det var kul att se honom igen. Han gjorde det också jättebra och fick skratt på skratt på skratt varvat med några asgarv däremellan.

Sen var det min tur. Jag inledde med att kolla hur många som varit i Mala, en liten ort utanför Hässleholm och sen förklara att för mig som barn hade Mala varit världen! Då är det någon som ropar "FRESTENSFÄLLE!" Jag hade inte ens hunnit berätta att stället jag växte upp på hette Frestensfälle, men å andra sidan har jag pratat om det när jag besökt SNACK tidigare så jag antar att det var någon som sett mig tidigare. Annars var det en riktigt bra chansning!

Fortsättningen om Frestensfälle går riktigt bra men sen glömmer jag berätta att jag flyttat till Teckomatorp, något som behövs när jag berättat om vad jag fått i julklapp. Så i slutet av julklappssnacket får jag plötsligt hoppa tillbaka och berätta om Teckomatorp innan jag avslutar julklappsgrejorna. Lite krystat, men funkade.

Nånstans under giget kommer jag plötsligt på att jag inte satt igång tidtagningen på min klocka. Jag hade tio minuter och med så mycket nytt inplanerat är det nästan omöjligt att veta hur lång tid det kommer att ta. Så jag fick gå på känsla och eftersom jag filmade giget kunde jag i efterhand se hur lång tid det tagit. Visade sig att jag gick av med 10 sekunder till godo. Proffsigt, Mats. Proffsigt.

De nya och oprövade grejorna blev riktigt kul! Särskilt delen med killen som jag såg i duschrummet efter innebandyn kvällen innan som satt naken på en bänk och läste en bok.

Tyvärr glömde jag min avslutningsreplik som jag tror hade satt pricken över i, men jag var ändå väldigt nöjd när jag gick av.

Jag improviserade, jag var politisk, dagsaktuell och med mycket nytt.

Bra Mats. Mycket, mycket bra.

Zeid Andersson avslutade första akten men henne hörde jag inte så mycket eftersom jag gick igenom mitt eget gig i huvudet. Det blir lätt så när man testat mycket nytt, hjärnan vill gärna processa det den just varit med om. Men jag hörde på de täta skratten att hon gjorde det bra.

Andra akten var helt tillägnad Ann Westin och hon höjde nivån ett par snäpp till. En del gamla klassiker, en del nytt, en del dagsaktuellt och politiskt, men framför allt var det riktigt riktigt bra!

Den 5 april står jag och Ann på samma scen igen, på MACK. Det ser jag verkligen framemot.


Bakre raden från vänster: Pierre Mathisson, Zeid Andersson, Mats Andersson, Lars Taps.
Främre raden från vänster: Ann Westin och Björn Johansson.

Fotot lånat från SNACKs Facebookgrupp


Så var det namnet på den där österrikiska gruppen. Har du kommit på det än? Ja, så klart var det Opus.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,


2012-02-08 17:19 - 6 kommentarer




Kommentarer:

1. Ullrika.se 2012-02-11 02:11

Opus! Äsch, du avslöjade ju men jag visste ändå... Lååvar!


2. Ullrika.se 2012-02-11 02:13

PS. Undrar förresten om inte låten heter Life Is Live å inte tvärtom?!

:)


3. Mats Andersson 2012-02-11 11:43

Bra jobbat!

Nästan överallt jag läser om Opus står det Live is life, därför skrev jag så. Men jag kan ha fel. Behöver en bra källa..


4. ullrika.se 2012-02-11 11:51

Nä du och alla andra har säkerligen rätt! Min egen status som källa är minnen från minidiscon... bara nästan lite mer tillförlitligt än liknande minen från discon under tonåren - fast då av andra orsaker förstås...


5. ullrika.se 2012-02-11 11:52

Men jeeez. Jag kan stava till minnen i vanliga fall. Lovar! Jag fattar inte vad det är för troll på din blogg som gör att bokstäver trollas bort?! ;D


6. Mats Andersson 2012-02-11 11:54

Haha, samma troll som jag drabbas av på Twitter! Tror det snart är uppe i tresiffrigt antal bokstäver de snott av mig där. :)


Namn:
Emailadress: (måste anges men visas ej p?sidan)
Fyll i alfabetets sista bokstav: (för att förhindra spamkommentarer)

Använd inte A HREF-taggen för att länka!
Om du inleder url:en med http:// s?blir den automatiskt en länk.

Kom ihåg min info.
Skicka epost till mig om någon kommenterar här.